MASENS HÖRNA
2012-01-21
|
Optimistvarv och derbypoäng Det var en riktig serielördag som avverkades den 21 januari. På programmet stod bortamatcher för Farmers och hemmamatch för A-laget. Här följer lite reflektioner från en som var med på hela den resan. På förmiddagen samlades Farmers glada gäng för avfärd mot torrare horisonter. Efter mycket debatt om bilar så hamnade Svesse och jag i Keckes något småfulla bil. Bland DeWalt-maskiner, skyddshjälm, brandsläckare och gasoltuber färdades vi (hur får karln in allt i bilen?). Anhalten var optimistvarvs-Mjölby. En hall där till och med Illern får skruv, och Ogge med för den delen. Efter fyra serier var gänget helt slut efter allt kastande på kruttorra banor. Så torra att Hallon till och med slet loss en flisa i banan med sitt spärrklot, då är det fanimej torrt. Torsken var inte mycket att snacka om, även om både Zabbe och Ogge visade att man kan slå pari i Mjölby. Optimistvarv, det är något som Mjölbyspelarna aldrig upplevt på hemmaplan. Hopplöst varv är något som man med all säkerhet upplever varje gång på bortaplan. Därefter hemfärd i samma småpackade bil mot A-lagets hemmamatch mot BK Glam. Det var en tuff sådan där Sören kan stoltsera med en riktigt dunderslag där femman står kvar med bud på många fler (åttan/tian med mera). Den träffen kändes ända in i märgen! BK Glam stretade emot riktigt bra men satan vilket bra spel vi visade upp! Burre, John, Landqvist och Martin var alla över eller nästa över 900-strecket. Spelet börjar se riktigt bra ut på många händer, så när som hos Jensa som nästan spelade in sig i Korp-laget efter prestationen i sista serien: 137 (enough said!). Vinst och två sköna poäng inkasserades efter en riktigt spännande match sett från läktarhåll. Direkt efter A-lagets sköna vinst styrdes kosan mot Vilbergen och derbymatch mot Örnen, ett riktigt prestigederby i motståndarnas hemmahall, där man är ökänt svårslagna. Vi börjar matchen bra, förutom Masen och Tonna som på något märkligt sätt lyckas missa den 3,5 kilometer breda fickan. Underläge 2-3 med andan i halsen på oss. Andra serien skärper vi upp spelet, härligt anförda av Illern som kom in istället för Tonna och visade att fickan i Vilbergen om möjligt är ännu större för gamlingar (spelet hos motståndarna bekräftar det). Vi får dock inte till det hos ett par spelare och återigen 2-3, vilket gav 4-6 i halvtid. I den tredje serien lyfter vi samtidigt som Örnen vingklipptes något. Kraftigt påhejade av våra IFK-själar på läktaren kämpar vi oss tillbaka in i matchen och tar 4-1 och helt plötsligt har vi ledning inför avslutningen. Vi fortsätter en bit in i slutronden också och har ett tydligt grepp halvvägs in i slutronden. Men där elchockas Örnen och kommer tillbaka in i handlingarna. Det blir tufft ändå in mot slutet men vi lyckas ordna två bord, 2-3 och matchen slutar oavgjort, 10-10. Laget bestod av nio spelare, men Niklas Svesse/Tummen/Vi åker över Motala hem Svensson spelade så bra att han hamnade på bild. Överbra spel även hos Jimmy Vall, Hallon och Ogge. Direkt efter matchen kändes det ruskigt surt att ”tappa” en poäng. Men så här i efterhand så får vi nog vara ödmjuka och säga att det var nog säsongens insats av Farmers (med en slagning på 6704), speciellt med tanke på den fantastiska upphämtningen i matchens sista halva. En poäng mot ett mycket hemmastarkt motstånd är dessutom inte fy skam. Vi har dessutom en chans till att vingklippa våra stadskollegor den 17/3 på hemmaplan. Med den här matchen i färskt i minnet ser jag verkligen fram emot den. Tre poäng till föreningen. Tabellen ser inte lika rolig ut där båda lagen ligger på fjärde plats i sina grupper. A-laget har dock endast en poäng upp till Elitseriekval och det avancemanget ser mer än möjligt ut. Farmers ligger lite mer förankrat på sin fjärde plats så man får fokusera på att göra bra matcher fortsatt under vårsäsongen. Full fart framåt! Förresten, det var en sak till: Januari 2012 – månaden och året då vi åter fick se en karlakarl i bowlinghallen igen. Med sin utväxt strax nedanför ögonen gjorde han att Macke inte längre kände sig ensam. Jag tänker ju på Royé. Mannen, myten, legenden. Varmt välkommen åter till världens skönaste gäng! På återhörande, Masen 2011-11-15: Dagen då jag förlorade mina byxor Ritsch-ratsch filli-bom bom bom filli-bom bom bom filli-BOM BOM BOM Så går en gammal visa som jag hört någon gång i min ungdom. Det var ganska längesen jag hörde det, undrar om det var på någon julgransplundring eller liknande. Hur som så sitter den som slickat frimärke i minnet. För några dagar sedan utspelades den igen, fast i omvänd ordning och inte i Ludvika utan i Kumla. Det började tidigt denna lördag och skulle fortsätta långt in på dagen då vi hade två bortamatcher i en sexbanorshall, vem hade kunnat tro det anno 2011 i Division 1 när jämtländska Kluk är på väg att få en bowlinghall och att Illern äntligen insett att han är gammal? Ja ja, hur som helst. Nu till första matchen och den eviga optimismen som mediokra bowlare alltid känner inför en match. Första startskaran bestående av Hallon, Illern, Mankan J och jag själv samlades efter inspelet: "Fokus nu gubbar, vi ser till att behålla fokus, många käglor bla bla bla..." Efter fyra serien kan man undra om dom vi ens förstod vad vi yppade. Vinst visserligen i första serien, men därefter ultratorsk med serie två (minus 200 poäng) som krona på verket. Det enda som är skönt med att spela i fyrmanna-uppställningar är att man kan skylla på nästkommande fyra spelare (Kecke, Martin, Svesse och Tonna) om man förlorar matchen. "Vi höll ju emot bra och ni lyckades inte förvalta det. Himla illa alltså." och liknande kan man alltid skylla på. Eller så gör man som Tonna: Han var tvungen att sätta en strike för att hålla liv i matchen och misslyckas och då instinktivt säger "Det är ju inte mitt fel. Det var ju dom andra som har sabbat matchen". Spännande psykologi utspelar sig under en bowlingmatch i en fyrbanorshall. Men vad hände med visan som jag nämnde i början då? Jo, Kumla har en speciell banprofil och bom-bom-bom syftar till antalet varv som behövs från fibern till käglorna för att få strike. Det kan käre S-O (Pliggen) intyga som gjorde 950 på dessa banor. En stor applåd till honom. Det kännetecknar även hur man inte kan få strike och istället ställa intressanta uppställningar. Min sista serie som jag gjorde 2011 i Kumla började i ruta tre med en boll i fickan: Sjuan kvar. Därefter följde fickträffar i varje slag enligt följande: Sjuan - Sexan (snurrandes) - Tian - Åttan - (Tre käglor kvar) - 8-10 - 7-10.... Kul. Himla roligt alltså. Jag har aldrig varit med om dess like. Att ständigt försöka på dessa kruttorra kanterna i Kumla bowlinghall och få sju stjärnsmällar i familjelyckan. Nej, då fick jag nog: Ritsch-ratsch så var mina byxor i fyra delar och i en papperkorg i Kumla. Fan vad skönt det känns. Man kan förlora mycket om man satsar högt, jag satsade rätt lågt med kramp i släppet och missade käglor. Mankan spelade bra på uppvärmningen men gick kräftgång i de två första serierna så det blev inte mycket av det. Tonna trippade som brukligt fram i sann cha-cha stil och hittade fibern. Illern var mer sjösjuk än en valross (230-150-230-150 förbyttes av... ingenting i match 2). Kecke fick ont i ryggen men fick inte gå ut för reservplatsen var redan upptagen. Martin spelade bra som vanligt. Hallon fastnade med foten i en spik i väggen men spelade ok. Ogge klev in och spelade riktigt bra, trots sin ålder och flugvikt. Man kan göra på många olika sätt i Kumla, det ska ni veta. Det viktiga var att kämpa mot anti-varv och spel på ribba 1. Vi försökte många olika sätt men vi räckte in riktigt fram till S-O klass. Man kan göra mycket för att försöka att hitta ett spe i Kumlal: Ut på kanten, sänka tempot, byta boll, byta linje, varva utav helvete, spela med fel hand, spela med spärrbollen, gråta eller skratta men sväng. Ja, det får man alltid i Kumla... Om man inte kallas Svesse.
På återhörande! //Masen
2011-02-26: Konsten att tappa ett spel Farmers råkade i helgen ut för en märklig företeelse. Bortamatcher i Örebro stod på programmet, mot BK Solid och BK Glam F. Första matchen spelades mot BK Solid på den ena halvan av hallen. Farmers var lite sömndruckna och allmänt stela i början av matchen men därefter så började spelet så sakteliga bättra sig. På den avslutande halvan gjorde laget en fenomenal insats men tyvärr så räckte det "bara" till en poäng (10-10). Laget presterade ändå över pari vilket absolut får anses som godkänt på bortaplan, i sedvanlig ordning utan reserv (för 24:e bortamatchen i rad f.ö). De 32 serierna födelades enligt följande (i stigande ordning): 134, 156, 165, 170, 170, 179, 181, 183, 189, 189, 191, 192, 193, 194, 195, 202, 205, 205, 209, 211, 212, 214, 218, 220, 223, 224, 224, 224, 233, 235, 238 och 245. Över hälften av serierna var över pari och stämningen i laget gott. Dags för match nummer två på andra halvan av hallen (observera detta). Glada i hågen att vi hämtat upp ett underläge och spelat riktigt bra klev vi ut på banorna. "Fan, det känns bra. Nu laddar vi för nästa match" var en av kommentarerna som fälldes... Först ut med träningsslagen var Danne Gran. Mjuk som en vingummi lade han ut bollen, sedvanligt med 234 varv på bollen.... Bollen fäster tidigt.... Sjuan singel. Gran står med hakan i backen. Vad är detta? Är vi i samma hall? Står vi på parkeringen och spelar? Ja, frågorna var många och spelet från föregående match som bortblåst. Efter första serien kommer kommentaren: "Vi är fyra som är redo för W.O, så kan dom andra få spela på det här banorna, om dom nu tycker att det är så kul." Ni kan gissa vart det lutar. Laget sjönk från föregående match med 1239 kägelpoäng. Det räcker att skriva så. Och detta var i samma hall. Nu kan man ju tro att hemmalaget hade hittat spelet på denna "lagspecifika" profil. Men hemmalaget gjorde något över 5500... Serierna för Farmers fördelades som följer (i stigande ordning): 124, 125, 130, 142, 142, 142, 143, 143, 143, 149, 153, 154, 160, 160, 163, 163, 163, 165, 166, 166, 167, 170, 170, 179, 181, 182, 184, 187, 190, 191, 193 och 194. INTE EN SERIE ÖVER PARI!!!!!!!!!!!! =) INTE EN SPELARE ÖVER 700!!!!!!!!!!! =) Danne Österberg (smeknamn Dan Öberg) matchbäst på 691, övriga spelare inte i närheten. KUL MED BOWLING!!!! Vi hade lika gärna kunnat spelat matchen i Svennevad, mellan lanthandeln och det konkursade råttboet till kafé, i uppförsbacke och med motvind till banjomusik framfört av de tjugo som bor där, vilka samtliga är släkt med varandra. Det hade även gärna fått vara becksvart och hagla basketbollar för då hade matchen blivit jämn och vi preseterat bättre, tror jag. Nu kan man ju gnälla om att "jaja, ni klarade inte av en svårare profil. Det var tuba på andra sidan av hallen." Jo, det är ju ett argument som förklarar en del. Men faktum var att vi körde över motståndarlaget i första matchen med över 200 poäng i totalen så übertuba var det inte snack om när hemmalaget inte presterade bättre än 6200... Dessutom så kan man inte säga att hemmalaget dominerade i andramatchen, då man gjorde en bit över 5560... Men visst, det var ett faktum att vi inte klarade av profilen, å det värsta. Det jag däremot har lite synpunkter på är hur tråkigt det måste vara att ha en profil på hemmaplan som saknar motstycke på bortaplan. Tänk att aldrig behöva köpa nya klot därför att dom inte går att använda. Tänk att få gå ner till hallen och tänka "Fan, idag känner jag mig på topp. Jag gör nog 750." Snacka om energislukare. Varför ha en sådan profil på hemmaplan med torrt underlag som saknar motstycke och sedan åka bort i Sverige där majoriteten av hallarna har snabba banor? Laget hade även en del yngre spelare som till slut bröt ihop efter ett par serier. Är det så man fostrar unga till att älska sin sport? Vi är, och kommer aldrig att bli, några proffs inom sporten bowling så varför ha en profil som varken gynnar bortaspelet eller främjar kärleken till sporten? Äh, jag vet inte. Jag kanske har sjukt fel. Laget kanske kommer att bli svenska mästare om ett par år och då får jag äta upp det här. Tills dess är dock min åsikt att det är mycket roligare att ha en hemmahall med banor som innebär utmaningar som man även möter på bortaplan, och som inte innebär att jag måste plocka fram min gamla Ninja RPM som jag hade i 10-årsåldern då jag fortfarande inte hade fått mitt första skäggstrå och jag fortfarande körde runt med min BMX och hoppade på små jordhögar. Fast besluten om att någon dag äga en CMX med handbroms istället för fotbroms... Nu släpper vi det! Grundserien närmar sig slutet och det ser mycket bra ut. A-laget ångar på som en ångvält med ena storartade bortaplansbragden efter den andra. Denna helg kom ytterligare en vinst, låååångt ner i Skåne då Borgen besegrades i Trelleborg. Laget spelar riktigt, riktigt bra och elitseriekvalet är nästan klart. Laget har VERKLIGEN ryckt upp sig efter den knackiga inledningen, men ärligt; vem hade trott att vi skulle ligga på övre halvan i serien när höstmörkret hade lagt sig? Speciellt när de längsta resorna återstod? Men laget har gjort jätteresultat med 50-60 mil i kroppen. Det är avundsvärt och helt underbart. Dessutom så har nya spelare klivit fram och gjort det med bravur, samtidigt som det erfarna gardet höjt sig ett par snäpp och vi kryddat med ett kanonnyförvärv. Jag ser fram emot avslutningen och kvalet för IFK Norrköping BF A, även om det inte blev några älgar idag ;-) För Farmers del så har laget lämnat sistaplatsen i Division 1 vilket var den första anhalten. Laget har ju slitit med spelarbrist och problem med spelet. Men i de sista omgångarna så har segrarna och det bra spelet kommit, även på bortaplan. Det är nog inget att hoppas på att laget når övre halvan utan får sikta in sig på att hålla sig kvar i serien. Men återstående matcher är viktiga då placeringen avgör vilket motstånd som laget möter i kvalet. Spännande tider närmar sig, men nu är det uppehåll igen (SUCK!). De avslutande omgångarna spelas i slutet av mars och kvalspelet i början av april. Tills dess får spelarna lira lite tävlingar eller bara slappa... På återhörande! //Masen
|